Idag hade vi samtalsmetodik på schemat och jag har, på kort tid, utvecklat ett synnerligen starkt förtroende för detta genomgående moment i utbildningen. Det är givande på så väldigt många nivåer. Man reflekterar över sig själv som person, sin framtida yrkesroll, man utvecklar ens förmåga att lista ut, bekräfta och hantera patienters olika affekter, försvar och föreställningar. En interaktivt lärande process där lärandet handlar lika mycket om en själv som det gör om andra.
Dagens övning bestod av att alla i gruppen förberett var sin patientroll där man skulle alternera mellan att vara behandlande läkare, patient och olika typer av obervatörer. De fiktiva patientrollerna som uppdagades var följande:
- Elof, 74 år, KOL inducerad pga rökning
- Jonas, 20 år, med ulcerös colit
- Linda, 30 år, multipelt myelom med patologisk revbensfraktur
- Erik, 14 år, obstinat tonåring med begynnande ledgångsreumatism (min roll)
- Martin, 42 år, Systemisk Lupus Erythematosus (SLE)
- Leif, 72 år, har pankreascancer och kommer in för samtal om palliativ vård
- Våga stå för när man inte kan
- Avslutningen och återkopplingen är synnerligen viktig
- Cave för att ställa tidig diagnos
- Fånga upp det patienten säger, och inte säger
- Att inte överge när vi inte längre kan bota
- Det är inte så lätt, att vara förvirrad är OK
- Hålla sig lugn och ta tid att tänka efter
- Tystnad är talande
6 kommentarer:
åh, fyy, ulcerös colit verkar inte kul, känner en som har det :(
verkar ha varit en givande dag dock, låter väldigt spännande o kul att spela rollspel sådär!
Haha, gick det bra att övertyga som 14-årig tjej? Äh, nu ser jag att det står Erik och inte Erika... nåja, det låter som en rolig övning ändå!
drj, det gör jag också. En nära vän har det men hon är precis som vanligt. Men visst är det ändå en jobbig sjukdom. Rollspel är hur bra som helst i utbildningssyfte.
pysseliten, hade nog varit roligt att spela en tjej! Hade även lite rekvisita vilket gjorde det hela riktigt kul.
Det gäller att komma ihåg att fråga pat med misstänkt KOL om de röker.....
ÅÅååå, nu förstår jag varför jag älskar nya, yngre läkare mer än äldre och utbrända dito. Ni brinner av humanism! Heja heja!
boris, ett misstag jag aldrig gör om.
maria, förhoppningsvis gör vi det! Tack.
Skicka en kommentar