Går längs skywalken högt över det stengråa golvet, nästan under taket. Under mig står folk ovetande om blickar från ovan. I de annalkande fönstren ser jag in till det medicinska biblioteket. Belamrat med studenter i alla hörn, alla böjda över böcker om internmedicin, kirurgi, farmakologi, histologi, anatomi, akutmedicin och neurologi. Alla i olika kapitel i sin utbildning men alla med samma mål; tentamensstudier. Vissa kliar sig i hårbottnen, någon sippar på kaffet i pappmuggen, en del ger upp och går hem, andra slår sig ner och intar kvällspasset. Det är med en sorts skräckblandad ambivalens jag går förbi där på andra sidan glaset med helt andra mål i sikte, en sorts panikartig känsla av "vill" och "vill absolut inte". På sitt egna lilla sätt infinner sig en light-version av känslan även på denna sida av glaset men av andra anledningar när kortveckor, weekendresa och lång semester står för dörren och labbet pockar med en uppsjö jobb som skall vara avklarat innan doktorandjobbet tar paus på förutbestämd tid.
Så kära MB, vi ses till hösten. Du och jag, tangodans all over again.
Så kära MB, vi ses till hösten. Du och jag, tangodans all over again.
4 kommentarer:
Du är så välkommen att dela denna tillvaro till hösten!!!
Själv vill jag för kvällen mest fly in i dimmans glömska. I morgon är det dags att spy ut alla symptom, diagnoser och behandlingar som desperat har pressats i en redan överfull hjärna.
Forskarmamman, det är nästan så jag längtar. Lite grann. Lite lagom. Lite svenskt sådär. Och du kommer lyckas fina fisken i morgon, såklart.
Och dimma det blev... ;-)
Bra eller dålig sådan?
Skicka en kommentar