Sitter och läser/skriver/ondverbaliserar över manuskripterandets lidande vara. Försöker reda ut den snåriga cellmekanistiska "verkligheten" över hur våra makrofager idogt väntar på sina specifika signaler för att utvecklas till en fullfjädrad bennedbrytande cell. Hjärnan studsar frenetiskt, likt en högfrekvent sinuskurva, mellan termer som PU.1/TRAF6/c-Fos/NFATc1/FcRγ/DAP12/CIC-7/CathK och varför inte LTBP3 när vi liksom ändå är igång. De tappra hjärnceller som ännu inte övergett detta sjunkande cerebrum försöker i något sorts dramaturgiskt crescendo bibehålla sitt förstånd genom att hålla halva sitt fokus på vårens ypperliga mixtape; Spring Roadtrip. Men det hela är ändå lite som att sjutton gröna giraffer dansar hip-hop i solnedgången.
04 april, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hang in there! Bara man får ned något på papper brukar skrivkrampen lätta lite. Bättre att ändra i en mindre bra text än att sitta med blankt papper liksom. Och för mig funkar figurer bra för att strukturera i hjärnan, särskilt när det gäller signalvägar där molekyler med omöjliga namn ingår.
Vad blir det för tidskrift då, Nature, Cell?
Mellanbarnet, jag hänger och svingar i grenarna. Faktum är att mitt utkast till introduktionen är klart sedan några skävlande minuter och skall skickas till Tjefen för revidering (sågning, hånskratt och suckar dvs).
Nature och Cell tycker jag är lite low impact, eller hur? Skämt åsido, vi siktar väl i svängarna omkring PLoS medicine/PNAS.
Skicka en kommentar