En långhelg senare sitter jag instängd i vad som bara kan upplevas som en sunkig korridor från efterkrigstiden. Ute skiner solen och och vad skulle jag inte ge för att bara få sitta hemma på balkongen med näsan i vädret och bara fotsulor på det ännu inte för året inoljade ek-golvet. Gnider mig i ögonen, suckar tungt och djupt över arbetsuppgifterna och lyckas inte uppbåda varken pepp eller geist i någon större skala än att ena mungipan dras till något sorts förvridet stroke-befattat uttryck som hade gjort A.J. (Achmed Jr) stolt. Trots bristen på motivation är det ändå något av alkemistens högborg; i ena labbet puttrar blotten, i det andra en agarosgel, i det tredje ett mikroskop för att ögna på benytor samt i kontoret en dator där det trixas figurer och huvudvirande runt någonting under namnet TransAM - allt detta när jag egentligen bara vill vara hemma med de bästa delarna av mig. Helgen kan tamefan inte komma fort nog, även om jag ska agera kock för ett tvåsiffrigt antal personer och servera mat som kommer få gomseglen att krulla sig och brista ut i ett klart ettstruket C.
19 april, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar