Kakor i kläm och kattguld

Läser, pausar. Tänker efter, funderar. Temaartikeln ur senaste F&M är på sitt sätt uppmuntrande läsning. Är läkarstudent med ett stort (duh) intresse för forskning. Jag gillar främst medicinsk grundforskning, att verkligen sitta och klura på knepigheter som hur gener regleras, vilka signaler som aktiverar och stoppar upp dem; hur någonting verkligen fungerar djupt där inne i våra celler. Det fascinerar, inspirerar, motiverar. Stora satsningar i flera år framöver görs för att knyta kliniskt aktiva till grundforskning ur många värdefulla aspekter. Att inte se den här satsningen som en riktigt saftig morot för utvecklingen i mitt yrkesverksamma liv vore åsneenvist. Jag vill vara kliniker, jag vill vara forskare - är det fel att både vilja ha kakan och äta den när möjligheten faktiskt verkar existera, eller är det den ensammes dåraktiga jakt efter kattguld?