Enkelt och kort

Inga nyårslöften.
    Bara förväntan på framtiden.
        Och god mat.
    Samt årets låt.

Smuts?

Kör hem från stormarknaden med både många påsar mat och familj i släptåg. Närmar mig ett trafikljus och kommer ikapp bilen framför. Svårt att definiera färgen på bilen i mörkt skymningsljus och den hårt ansamlade smutsen, men när jag kommer ännu närmare ser jag en text skriven i den gråa smutsen på bakrutan som vindrutetorkaren inte nått.

"I wish my husband was this dirty.."

Jag skrattade hela vägen hem.

Att se (gå vidare)

Press play.

Likt så många andra texter börjar även denna med '..nu går året mot sitt slut'. Den retrospektiva spegeln 365 (366?) har samlat minnen av färggrann karaktär i vad som blir ett makalöst kaleidoskop. Vad är spegelbilden mer än reflektionen av vår egen skrivna nutidshistoria? Alla är vi författare. Alla kan vi i våra ögon spegla oss själva i de lyckligaste stunder och bedrövliga missöden. Ingen människa är en ensam ö under strålande sol ty även regnet faller i annalkande storm. Vågorna rullar in över de sanddränkta stränderna och slätar ut både imperfektioner som brister. Nya ting rullar in, gamla och förbrukade ting dras med ut. Låt dig minnas vad som förde dig till denna timme, denna minut, detta nu. Lämna inget till tärningens slump.

Ingen tid i mitt liv har varit så omvälvande som denna årsspegel. Jag har sett, hört, upplevt, sörjt, skämts, skrattat, färdats, fröjdats och njutit. Över hav och land, från utgångspunkten i mitt kök omgiven av doften från lasagnen där jag nu sitter till jordens mest avlägsna hörn. Har träffat och lärt känna människor med livsöden från högt vajande till lågt gråtande; alltjämt berikande. Människor som för en kamp mot det stora byråkratiska till sina egna demoner; alla har berört mig. Jag har gjort misstag av olika karaktär och tillika införskaffat en förhoppning om att även lärt mig mer om mig själv i processen. Har medvetet öppnat nya dörrar i livet och omedvetet stängt andra, ty vissa kan aldrig kan vara öppna i samma stund. Korsdraget från en stänger den andra. Från det stora till det lilla, jag är den och vad jag är oavsett historien, framtiden eller nuet. Det räcker gott för mig.

Walk On med U2 känns relevant. Nu och länge till.

"Walk on, walk on
What you've got they can't deny it
Can't sell it, or buy it
Walk on, walk on...
Stay safe tonight"

I korthet

Bråkar fortfarande med den rätt nya datorn under trappen. Min vän därnere fungerar ännu inte helt som den ska men hopp om liv existerar. Om jag dock visade en bild på området skulle ni sätta i halsen; hänger kablar lite varstans och skärmen uppvisar lite udda tendenser men det ser värre ut än vad det är. Tur jag har E:s laptop för omvärldskontakt.

Humöret och tålamodet hålls dock uppe med U2's fantastiska "Live From Slane Castle" på hög volym samt en nybakad kladdkaka och hallon. Den positiva grunden lades dock redan tidigare idag vid middagen. Tänk att du mortlar ihop färsk salvia, färsk timjan, några vitlöksklyftor, citronskal, nymalen svartpeppar, mycket flingsalt och olivolja en masse. Gnid in alltihop på och i en kyckling. Skiva upp en till citron och tryck in det i kycklingen. Älska rustiken. Inneslut hela kycklingen i en deg gjord på bara vetemjöl och vatten. Lägg paketet i en ugnsform och stek i ugnen i två timmar. Knäck sönder det nästan svarta paketet och plocka ur den ångkokta kycklingen. Servera med en sallad på kokt broccoli, bräserade salladsblad av cacade och roman samt stekta potatisstänger. Stekskyn från kycklingen blir pricken över i:et.

Nu film.

Yin & Yang

Efter det senaste besöket hos mor och far var jag lika utskrapad som för lite smör på en alldeles för stor skiva bröd. En fantastisk analogi målad av Tolkien i Bilbos resonemang med Gandalf Grå här liknad med tung sinnesstämning. Mentala återhämtningen i behov krävde både tid och ork där de två var i total avsaknad. En känsla dränkt av mörker och tröstlöshet var allt som lyckades frambringas. Dagens visit var intet bättre med sista frasen jag får mig tilldelad av mor innan avfärd:

- Tror jag tar alla tabletter på en gång och får det överstökat.

Irritationen, ilskan och den omisstagliga förtvivlan bubblar upp i mig på ett okontrollerbart sätt. Blir uttryckligen och synbart arg men vad är min rättighet till det? Ur led är livet, relationen och tryggheten. Hur förhåller jag mig till det omöjliga?
Nattar senare min dotter. Läser om när teskedsgumman skulle plocka blåbär och lurar alla djuren; den sluga räven och snälla björnen. Stryker henne över kinden och håret. Innan sömnen tar henne till drömmarnas land säger hon:

- Pappa sova mig inatt.

- Såklart jag gör.

Att allt är en vågskål är tydligt. Att somna bredvid och med blicken på en av de mest kärleksfulla grundstenar mitt liv besitter är stärkande. Hur starka och vittrande vindar än viner i dystra stunder hålls grunden i livet upprätt av det fantastiska. Ett barns ovillkorliga kärlek till sina föräldrar och föräldrarnas dito. Balansen är hårfin men faller i favör. Den här gången.

Summering

Julhelgen går mot sitt slut och vid lördagsmorgonens gryningsljus styrs kosan hem mot kära hemstaden, en hemstad härjad ordentligt av brand i det även ganska kända studentgettot.
Överlag har helgen varit lite över förväntan. Mina förväntningar på julhelgen är sällan i någon högre division, en egenskap förvärvad med tiden, men den har i år kantats av både lugn och stillsamhet. Middagen hos J och L var lika trevlig som alltid och samtalen likaså på en berikande nivå.
Idag trotsades ändock mina drifter att hålla mig borta från våldsam trängsel (aka mellandagsrea) och att studera människors ha-begär över en latté i pappersmugg i ett termiskt kaos är en intressant företeelse. Många socialt bundna regler sätts fullständigt ur spel och hänsyn till andra är av obefintliga mått. Egot är aldrig så tydligt som i dessa dagar. Måhända blir man också både påverkad och färgad av miljön för till slut fann jag även mig själv inkluderad i samma skara. Jagade runt efter en snigg duffeljacka men hittade ingen av passande snitt, varpå jag istället införskaffade en snygg halsduk från Bläck med de tvivelaktiga motiveringarna "den var ju så snygg" och "kan inte gå tomhänt härifrån". Var den på rea? Inte ens det.

Middag och vin nu, ja tack.

Röda dagar

För första gången på många år var julaftonen en lugn och stillsam föreställning. Behövligt då jag inte är den som är särskilt överväldigad i normala jultraditioner och helst av allt skulle packa ihop familjen och befinna oss på en varm strand någonstans. Ikväll blir det i alla fall trevligt umgänge med J och L och god middag; italiensk tomat- och mozzarellapasta avrundat med cappucinokaka som dessert.