tag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post3908970429308997231..comments2023-05-28T11:15:36.635+02:00Comments on Doktorandtankar: Det här med syskonFredrikhttp://www.blogger.com/profile/05912499223009620916noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-46837615850322518532008-07-10T18:17:00.000+02:002008-07-10T18:17:00.000+02:00tolkia: Nej precis, mitt liv är allt annat än cool...tolkia: Nej precis, mitt liv är allt annat än coolt, flådigt eller nobelprisaktigt som andra försöker framhäva (jag är den första och hittills den enda som gått på universitetet), Och att som sagt försvara sig mot något som bara finns hos andra och inte en själv är...svårt.<BR/>Ack ja, man trodde sådant här beteende inte var en del av de vuxnas värld men där får man stå med skägget i brevlådan. Om någonting är den väl bara mer allvarligt uttalad nu än tidigare.<BR/><BR/>Orangutangvrålet är personligen provat och då på min bror J. Till slut stod jag inte stod ut längre. Numera säger han ingenting, men det syns, och min ranking blev ju knappast förbättrad.Fredrikhttps://www.blogger.com/profile/05912499223009620916noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-66275982935620619952008-07-10T09:46:00.000+02:002008-07-10T09:46:00.000+02:00Tillägg: Ibland kan jag känna mig frestad att möta...Tillägg: Ibland kan jag känna mig frestad att möta den här sortens beteende med att orangutangvråla MEN FÖR HELVETE GÖR DÅ SJÄLV DET DU VILL, OM DU ÄR AVUNDSJUK PÅ ANDRA SOM VÅGAT/VELAT/FÅTT/GJORT DET!<BR/><BR/>Jag menar, det är ju faktiskt inte så att jag blir bättre för att det går sämre för någon annan, eller lyckligare för att någon annan blir lite mindre lycklig. Lyckan är inte ett nollsummespel.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-61798384800158169572008-07-10T09:44:00.000+02:002008-07-10T09:44:00.000+02:00OK, när jag fick det saknade mellanledet så är jag...OK, när jag fick det saknade mellanledet så är jag med. Du vet inte din plats - vilket väl är ungefär vad Jantelagen kokar ned till att man bör göra - ergo bör du skämmas, typ (här skulle man kunna infoga en lång utveckling av frågan vad det egentligen innebär att veta sin plats, hur man vet att man vet sin plats och vem som bestämmer vad som är ens plats; de som stör sig på folk som inte vet sin plats har ju ofta tagit sig friheten att bestämma vad som är den störige personens plats). <BR/><BR/>Jag är bekant med fenomenet. Det är sjukt onödigt och faktiskt jävligt svårt att komma åt eftersom det så ofta inte har speciellt mycket att göra med någon reell, av någon annan än den som stör sig, urskiljbar förhävelse och grad av framgång. Jag menar, inte för att dissa dig som person men ... jamen allvarligt, det är ju inte som att du är världskändis och nobelpristagare. SÅÅÅÅÅÅÅ jävla coolt, eftertraktat och välbetalt är inte doktorandjobbet (säger jag som doktorand). Svårt att försvara sig mot något som mest sitter på insidan av glasögonen hos den som man känner sig attackerad av. :P<BR/><BR/>Jag antar att det handlar om hur den personen som stör sig på att man inte vet sin plats ser på sig själv (inte för att det blir trevligare för det). Som en sidenote kan jag berätta att jag när jag var i tonåren var helt övertygad om att detta var ett "barnsligt" fenomen som skulle försvinna när alla blev vuxna ... dissapointment de luxe.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-43627885475312926852008-07-09T13:05:00.000+02:002008-07-09T13:05:00.000+02:00tolkia: I mitt fall har jantelagen mycket att göra...tolkia: I mitt fall har jantelagen mycket att göra med mitt förhållande till bror J. Jag bör enligt honom känna skuld/skam för att jag lyckats med det jag företagit mig (då han själv inte anser att han lyckats lika bra), jag ska inte ha rätt till att vara stolt över vad jag åstadkommit. Jag bör exempelvis skämmas för att jag har råd och möjlighet att köpa vissa saker åt mina barn (endast av anledningen att han själv inte har råd att göra samma sak). Det gör mig förbannad. Främst gör det mig förbannad eftersom man bör kunna älska och vara stolt över andra utan att det ska kantas av avundsjuka.<BR/><BR/>Så enda sättet för mig att komma närmare min bror är att medvetet erkänna skuld för det som har gjort mig till den jag är. Det gör jag aldrig.Fredrikhttps://www.blogger.com/profile/05912499223009620916noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-12841599288708055672008-07-09T12:21:00.000+02:002008-07-09T12:21:00.000+02:00Det om acceptans var ett allmänt påpekande om någo...Det om acceptans var ett allmänt påpekande om något som är viktigt men svårare än man tror, och inte ett angrepp. För kännedom.<BR/><BR/>Jag är inte säker på att jag håller med dig angående din koppling av tanken att man måste älska sin familj (de är ju ens familj och sin familj älskar man osv.), skuldkänslor när så inte alltid är fallet och Jantelagen. Jantelagen ("Du skall inte tro att du är något, du skall inte tro att du skall inte tro att du är bättre än vi, du skall inte tro att du kan lära oss [andra] något osv.") har, som jag ser det inte så mycket med skuld att göra (däremot kanske något med skam)? Utveckla gärna.<BR/><BR/>Jantelagen: http://sv.wikipedia.org/wiki/JantelagenAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-58578483467316365902008-07-08T18:29:00.000+02:002008-07-08T18:29:00.000+02:00tolkia: I det stora hela ungefär även som jag tyck...tolkia: I det stora hela ungefär även som jag tycker. Skuldbegreppet är självfallet intressant, det faller också väl in i hela tankegången om jante som jag inte heller har särskilt mycket till övers för.<BR/>Visst ska man acceptera att människor är på ett visst sätt även om man önskade det annorlunda. Det är inte så jag porträtterar mitt förhållande med bror J. Jag accepterar hur han är till fullo, men det är en svår relation att få till något mer än bara en matt yta.Fredrikhttps://www.blogger.com/profile/05912499223009620916noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8158895362637412192.post-42215784743028674212008-07-08T15:45:00.000+02:002008-07-08T15:45:00.000+02:00Nej, man måste inte vare sig känna, älska eller ha...Nej, man måste inte vare sig känna, älska eller ha mycket gemensamt med sina syskon (varför skulle det egentligen vara så; jag menar, man varken känner, älskar eller har mycket gemensamt med andra människor per automatik heller). Jag tror nästan att det skulle vara lättare att älska sina syskon om man inte var tvungen att hänga upp sig på att de är just ens syskon och att man därför BORDE göra det (Skuld, skuld, skuld. Och skulden promotar definitivt avståndstagande mer än närmande.). Det man möjligen måste göra är väl det man måste göra med alla människor: Acceptera att de kanske inte är som man skulle önska att de vore, även om man inte alltid gillar det. <BR/><BR/>(Not: Ja, jag har syskon.)Anonymousnoreply@blogger.com