02 april, 2012

Epilog.

Det har funnits där rätt länge nu, ungefär som en kaksmula långt bak i halsen. Retande, störande, inte helt rätt. Har försökt ignorera det, skölja bort med mjölk och vatten, men alltjämt finns den kvar. Kaksmulan, eller känslan, att alla kapitel slutligen når sin ände. Det hände förra gången, i förra bloggen, då fanns en vilja att skriva något annat, det jag nu skrivit i nästan fyra år. Fyra år som hjälpt mig resonera över tankar och händelser om död, liv, sjukdomar, utbildning, utveckling - en egen tankeverkstad för de funderingar som inte passar sig vädra åt vem som helst öga mot öga. En fristad för reflektion. Men med tiden har skrivandet tillkommit för skrivandets skull, inte berättandets. Och när berättande övergår i skrivande för andra än mig själv, då är det dags att lägga den fiktiva pennan på hyllan. Kanske inte för gott, men för en tid. I mer än sju år har jag skrivit blogg, det har varit lärorikt och har gett mig både kontakter, kunskaper och vänner jag annars aldrig skulle haft. Det är en fascinerande, och svindlande, reflektion. Som det berömda uttrycket av Edward Bulwer-Lytton; pennan är mäktigare än svärdet, visar det sig i mitt fall vara helt och hållet sant utan förbehåll.
Jag hade en tanke om att det jag skriver skulle bli en summerad reflektion över en tillvaro och en fascinerande utbildning, men insikten har infunnit sig att jag inte längre har något av substans att skriva om. Det jag gör är roligt. Det är stimulerande och utvecklande på en sådan nivå att dess skrivande syfte har gått förlorat, det jag vill göra är bara att leva i det, med det. Att reflektera med mina kollegor och vänner, över kaffe och luncher, med min fru på kvällen med ett glas vin i handen under en filt i soffan. Nu ska jag färdigställa min utbildning och avhandling, försöka laga riktigt god mat i uttagningarna till Sveriges Mästerkock, det är dags att vända blad. Tack till alla er som under åren läst och kommenterat, det hade aldrig blivit samma sak utan er. Och med orden som Edward Bulwer-Lytton myntade i pjäsen Richelieu; Or the Conspiracy blir det mer förståeligt när orden inte plockas ut ur sin kontext:

"True, This! -
Beneath the rule of men entirely great,
the pen is mightier than the sword. Behold
The arch-enhcanters wand! - itself a nothing! -
But taking sorcery from master-hand
To paralyse the Cæsars, and to strike
The loud earth breathless! - Take away the sword -
States can be saved without it!
"

Tack för mig. //Fredrik

9 kommentarer:

Ordsalladen sa...

Tack själv!
Och alltid trist när folk slutar skriva, men å andra sidan låter det ju som att du är nöjd med saker och ting ändå, vilket ju är huvudsaken...

FiaLisa sa...

Tack själv och lycka till med avhandling och läkeriet.

Fredrik sa...

Ordsallad, jo det har jag också tyckt när andra slutat skriva. Men grunden är ju att skriva för en själv, inte för andra, och kontakten som uppstår med läsarna i det här formatet är ju en högst positiv bonus. Just nu är jag ypperligt nöjd med hur saker faller ut och fungerar, och i den ramen fyller inte längre bloggande något syfte. Tack för att du läst! Nota bene att min NetNewsWire är full med bloggar jag läser och kommer fortsätta läsa/kommentera, det lägger jag icket ned.

FiaLisa, tack själv och lycka till med läkeriet även du.

Mellanbarnet sa...

Tack för den här tiden och lycka till med DDJA!

Fredrik sa...

Mellanbarnet, tack. Det lär nog ordas och låta om den på ansiktsboken, omvisägerså.

Anonym sa...

Lyfter på hatten och tackar för alla tänkvärda rader. Lycka till med allt!

Bästa hälsningar, Sara

Fredrik sa...

Sara, tack för så fina ord! Dina kommentarer har alltid varit fulla av tänkvärdhet och målande beskrivningar och de har betytt mycket. Stort lycka till med allt annat även för dig, hoppas utbildningen går bra! Med avseende på ditt intresse för konst, bild, form osv så kan du ju alltid titta in på min fotosida om du har lust - www.fphotography.net, helt borta från nätet är jag ju inte!

Linda, snällt sagt. Jo jag är nog rätt mycket av en "doer" (även om jag besitter min beskärda del av navelskåderi trots allt), tillika en typA-personlighet med alla dess brister och styrkor. Lycka till med allt ditt, tack för att du läst under åren!

Diarium sa...

Jag känner igen mig i det där, hur skrivandet som från början vara bara för mig och bara mitt blev något annat. Skrivande för skrivandets skull. Det roliga med bloggandet är att jag fått träffa på människor som dig och Ordsalladen, vars inlägg fått mig att reflektera eller skratta en sväng. Som jag känt igen mig i och fått stöttning av.

Tack för att du skrivit och delat med dig och kommenterat på mina inlägg med diverse grubblerier. :)

Sköt om dig och familjen!

/Johanna

Fredrik sa...

Johanna, exakt. Skrivandet är ju i grunden skrivande för att man har någonting att säga, att förmedla. Att det sedan i denna interaktiva form medför att man lär känna andra människor och få andra bekanta är ju en väldigt positiv bonus. Men när sedan skrivandet blir mer en känsla av tvång, ett måste och inte ett utlopp för kreativitet och positiv glädje, då är det dags att lägga det på hyllan. Livet för mig ska fyllas med så mycket glädje det går, vilket innebär att där vissa saker slutar tar andra vid eller får ta mer plats. Eller som min fru sa, "så bra, då var det slut med det!". Och egentligen, just så enkelt är det ju. Faktiskt. Tack för de fina orden du skrivit här och i din egna blogg, lycka till med allt själv!