Under ett antal dagar (veckor?) bedriver man någon sorts inhemsk autoamplifiering av takykardispecifikt adrenalin som i en sorts spastisk utlösning mynnar ut i ett tonlöst och stillavarande vacuum. Försöker få kontroll på transkriptionsfaktorer, signaleringsvägar, kloningsvektorer och restriktionsenzymer, ändå fast du vet att när det väl gäller kommer du ändå sitta på teh famous pottkant eftersom det kommer någon fråga ur en infallsvinkel du inte lyckats reflektera över. Höjden av ironisk skämsfaktor är när det kommer en fråga jag och Handledaren bokstavligt talat under förmiddagen suttit och resonerat runt och vi har en utstuderad plan på hur dessa funderingar skall bemötas om de dyker upp. Och upp dyker den. Handledaren ler lite smått men i mitt huvud är det nattsvart. All logik är helt bortblåst och helst av allt vill jag momentant bara ha en fallucka under stolen i bästa James Bond-stil. Svarar sådär fult trevande och den berömda svansen mellan benen känns plötsligt rejält luden och tafflig. Men åsido den uppenbara fadäsen är de därefter få och istället mestadels roligt att resonera runt ens forskningsresultat tillsammans med andra duktiga forskare.
Efteråt går man istället omkring och tänker "jaha, var det det?" och "hur gick det egentligen?". Den så alltid påtagliga skämsluvan är duktig på att inducera det klassiska ont-i maggropen-tvivlet och frågetecken om ens prestation, även om jag för dagen tror den något bisarra mängden inmundigat kaffe med Kahls-stämpel post-mittseminarium kan ha ett gastritfinger med i spelet. För den ytterst snälla verbaliseringen tillika intyget vittnar om motsatsen med citeringar som "utmärkt vetenskaplig engelska", "bra vetenskapliga resonemang" och "god förmåga att dra slutsatser av sin forskning" får vilken liten doktorand som helst att vilja lyfta-på-hatten-och-hovbuga. Rodna för dito är ju inte ett understatement OM VI SÄGER SÅ.
Kanske förmår fyra dagars ledighet i den skrämmande alternativa verkligheten "outside academia" utan fokus på vardera studier, forskning eller liknande skruva tillbaka huvudet i både rätt led och gängor. Återstår att se hur självmedicinering med hotellweekend, familjetid, shopping, och mat på restauranger har för långvarig effekt. På den noten tar jag därmed initialt till att städa bohag och dricker rödvin. Åter måndag, således. Då ifrån en klinisk vårdvardag som kandidat i för stor pyjamas.
1 kommentar:
Linda, för att jag ska kunna slappa behövs ofta transport till annan ort, luftvägen, till annat land. Hemmaslappande fungerar i ungefär 72 minuter, sen behöver jag göra något. Sa någon typ A-personlighet?
Btw, du borde väl ha skrivit mångfaldiga sidor poesi vid det här laget? Skippa "att" framför "göra" och gör't!
Skicka en kommentar